Den berömda Rundan

Äntligen fick jag vara med om den berömda Rundan. Det blev en trevlig promenad där vi fick uppleva det bästa av Hofors. XD

Dags att ge sig av!

Sen blev det lite glasspaus vid anktjorren. Min glass blev två kulor, melon och kiwi. Gott men konstigt nog orkade jag inte allt. Vad har hänt?

Betyget på Rundan blir fyra av fem toasters. Kanonkul!

Att bo i en resväska

Att ha sitt liv på två ställen har många fördelar men en tydlig nackdel. Det är inte speciellt roligt att hela tiden behöva packa i och ur en väska för att kunna ha de saker som behövs i livet på samma plats som jag själv befinner mig på. Ännu en gång har jag tillbringat min tid framför en resväska. Plocka i, försöka pressa ihop, plocka ur något, plocka i något annat, pressa ihop och stänga. Men nu ska jag försöka få till en liten förändring på det här packandet och lämna lite mer kläder på de båda boplatserna, då behöver inte så mycket fraktas varje gång. Något som jag dock inte kan slita mig ifrån är mina kjolar. De får snällt följa med fram och tillbaka eftersom jag inte kan bestämma mig för vilka jag kan tänkas vilja ha under de kommande dagarna. En presentation av ett av dagens I-landsproblem.

Så var det över

Ett år från hemifrån var nu alltså över. Det är svårt att förstå att det var mindre än ett år sedan som jag bestämde mig för att flytta till Sundsvall för att undersöka om mitt framtida drömyrke var journalist. Så mycket har hänt sedan dess, så mycket som jag aldrig hade kunnat tro.

Alldeles innan jag skulle flytta mötte jag en person som har förändrat mitt liv. Han har visat mig hur underbart man kan ha det tillsammans bara man finner någon som ser allt det som ingen annan ser. Jag är tacksam för varje sekund tillsammans. Men detta har också gjort allt mycket mer komplicerat. 35 mil enkelresa är långt när hela kroppen skriker efter att man åtminstone ska få somna i varandras armar. Men nu har de 35 milen blivit 10 och det är väsentlig skillnad.

Detta år har också inneburit att jag har saknar mina bästa vänner mer än det går att förstå. Det har varit många tårar i ensamma stunder men nu är jag mycket närmare. Fast snart försvinner dessa båda personer till andra sidan Atlanten. Men som Karin sagt Man går vidare i livet och hamnar på olika platser i världen men det betyder inte att man inte är lika bra vänner längre. Sådant tar ju inte slut. Som ni vet som kommer jag alltid älska er och jag ser framemot alla maxkula stunder som ligger framför oss.

Något som verkligen förvånat mig detta år var att jag så snabbt fann nära vänner som jag tror kommer att finnas kvar i mitt liv även när mitt Sundsvallsäventyr är över. Måste nog säga att vi har blivit analysernas mästare efter detta år. Många roliga stunder har det varit. Tjejer, jag kommer tillbaka på ett eller annat sätt, var så säkra.

När sommarlovets första dag snart passerat infinner sig ändå en tomhet inom mig. Vad ska jag nu göra med mitt liv? Den eviga frågan. En månad ska jag ge mig själv för att känna efter sen måste hjärtat tala om för mig vad jag, allra längst in, vill eller inte vill. Tills dess ska jag bara njuta av underbara vänners sällskap och att slippa pendla 70 mil i veckan för att få hålla om den jag älskar.

Om jag bara visste

Efter att ha pendlat mellan Sundsvall och GävleDaladistriktet i drygt ett halvår åker jag imorgon norrut igen, kanske för sista gången. Det känns både lite vemodigt och befriande. Pendlande är ingenting jag rekommenderar, och när dessutom det jag åker till är något som jag inte vet om jag brinner för känns det mest tungt. Tvivlen kring framtiden återkommer ständigt och så fort jag har tagit ett beslut börjar tankarna mala i huvudet igen. Undrar hur jag ska komma fram till något och finna ro i det. Men denna gång ska jag bara dit och vända innan jag är tillbaka på södrare breddgrader igen. Tillbaka i hemtrakten kommer det att bli en rolig helg tillsammans med tokfrallorna. En fågel kvittrade i mitt öra att det är FaluKalaset på lördag vilket jag tycker borde bli en av helgens höjdpunkter. Det borde passa perfekt eftersom det är ett prima sätt att uppleva massa skoj, möta människor och lyssna på musik utan att det kostar något. Och som den visa damen brukar säga Gratis är gott.

På beordran..

...från Hanna sitter jag nu och bloggar från hennes dator samtidigt som hon duschar. Jag måste erkänna att det har varit värdelöst uppdaterande från min sida den senaste tiden. Uppsatshelvetet har tagit så mycket tid och ork, men nu äntligen är det över och jag är tillbaka i Härliga Hofors. Och det är inte vilken helg som helst i Hofors, det är Bessemerfesten! Så ikväll blir det öltält med de älskade vännerna.

Om jag ska försöka summera det som hänt sedan senast jag skrev så blir det på tok för långt. Men jag kan säga att det blev den roligaste helgen på länge. Fredag med Jånny Bråttom, lördag med OrkenFolkan och söndag med lek vid Värna. Så roligt har jag inte haft på länge och jag vet varför det var så roligt, de kära tokfrallorna var nämnligen närvarande alla tre dagar. Det är de som gör Hofors värt att besöka.

Utöver det har det varit en del utekvällar i Sundsvall där jag en gång träffade några Hoforsbor, vilket både var förvånande och roligt. Nu när sommaren har kommit även till Sundsvall har jag upptäckt en del mysigt platser. Det kändes faktiskt lite vemodigt när jag åkte därifrån i går, men så kommer jag hit till hemtrakten och hamnar i Hannas soffa och det känns genast bättre.

Home is where the heart is

Äntligen vår!

Äntligen var det igår (för första gången i år) så skönt ute att det faktiskt gick att lämna jackan hemma. En sådan dag kan man ju inte låta gå till spillo tänkte jag och begav mig ut på en promenad. Men inte vilken promenad som helst, jag hade nämligen väldigt fint sällskap. Den fyrbenta och kvickfotade Dollar. Vad gick en härlig tur (som Karin skulle säga) och njöt av att våren äntligen behagar visa sina spår även här uppe. Jag börjar bli allt bra sugen på att skaffa en hund.

I kväll blir det Jånny Bråttom. Wiiho!

Eva Cassidy - Time After Time