Soool!!!

Äntligen en dag med en klar blå himmel och en vackert skinande sol! Under hela november var det sammanlagt omkring 3-4 soltimmar i Ludvika. Men det har inte varit någon sammanhängande timme utan bara korta stunder vissa dagar. Men nu är en av de mysigaste månaderna på hela året här, december, och den har redan bjudit på sitt vackraste väder. En lovande början.

Om en vecka sitter jag inte här i soffan och underhåller mig med datorn medan R sover. Då är jag nämligen på andra sidan jorden. I mysiga Santa Barbara, tillsammans med tre av jordens allra bästa människor. Kan det bli bättre? Jag tror inte det.

Innan ska vi åker härifrån på fredagkväll ska jag:

• Städa
• Diska
• Packa
  
• Skriva klart en text
• Fixa kurslitteratur till kursen som börjar tisdagen efter att vi kommer hem
• Men viktigast: vara lycklig över att jag äntligen också ska iväg på ett litet äventyr!
  

9 november 2009

Att trivas är nyckeln

I början av augusti trodde jag att den här hösten skulle bli den långsammaste någonsin. I början av september trodde jag att den här hösten skulle bli den långsammaste någonsin. I början av oktober sa jag för första gången till R att jag har börjat inse att det inte är jättelänge tills Moa och Hanna kommer hem. Det var väldigt förvånande att faktiskt kunna känna så. Orsaken till att det är att tiden har gått så snabbt. Förklaringen till denna snabbhet är att jag på många sett har trivts väldigt mycket bättre med livet denna höst. Roligare kurs, enklare vardag och framförallt har kärleken funnits vid min sida. Det som saknas är ju mina älskade tokfrallor, men snart ska jag stilla min längtan och saknad. Om allt går som det ska sitter jag om mindre än en månad på ett plan och gör den där resan jag drömt om. Peppar peppar!

21 september 2009

Höst av saknad

Det är höst! Höstluften finns överallt där ute och det luktar så gott. Dessutom är det så mysigt att klä sig i gosiga strumpbyxor, sköna sjalar, varma tröjor. I like it! Om jag får som jag vill är det denna typ av höst till december och sedan en kort vinter till mars och då går vi direkt över till vår. (Inser dock att det inte är jag som bestämmer, men skönt skulle det vara.)

I helgen var det höstmarknad i Grängesberg, R och jag gick tillsammans med ett annat par, J&K. Det var riktigt trevligt! Marknaden var mycket större än jag hade föreställt mig och ändå var den bara en tredjedel av hur stor den var för några år sedan. Efteråt var det traditionell kålpudding hos svärföräldrarna innan vi skulle på överraskningsfest. R:s kusin Oscar hade fyllt år och hans flickvän hade planerat en överraskningsfest hemma hos dem. Oscar hade inte anat någonting och blev riktigt förvånad när han kom hem och upptäckte att vi alla var där. Det blev en riktigt rolig kväll!

Har också varit till Härliga H och haft sleepover med Sophie. Super Mario, hamburgare med ägg, tvmys och massa prat. Det behövdes. Men det är några som saknas och jag längtar så mycket, mer än jag klarar av ibland. Men det är tur att det finns snälla människor runt omkring mig som ser och förstår. Skulle så gärna vilja packa en väska och bara sätta mig på ett plan till andra sidan jorden.

11 september 2009

S som i soft...

... och som i student. Två föreläsningar i veckan. Skriva uppgifter och läsa svår men intressant litteratur. Livet är ändå rätt soft om man väljer rätt väg. Under ett årstid har jag mer eller mindre ifrågasatt mitt val av utbildning. Ändå har jag hela tiden varit till skolan och gjort det jag ska, dessutom har jag klarat av mer än jag trodde. Men den känsla jag fick ganska tidigt, att jag inte visste om jag hade den verkliga viljan att bli journalist, låg ständigt och tärde på mitt psyke. Därför är det så skönt nu att läsa en kurs som jag inte behöver tveka över, inte gå runt och undra om jag borde hoppa av eller ge upp. För nu säger hela min kropp till mig att jag trivs med det här. Det är visserligen mycket svåra ord och en del kniviga uppgifter som ska lösas, men jag ska kämpa mig till ett godkänt betyg i alla fall. Och det är så skönt att inte behöva fundera.
Dessutom har jag ett riktigt trevlig schema med föreläsningar på tidagar och torsdagar, vilket innebär en lång fri tid däremellan. Dock är det fri tid, inte fritid. Den fria tiden ska innehålla läsning och förberedelser men utöver det kan jag disponera tiden som jag vill. Och det är så skönt att känna sig lite fri. Så soft.
Då har man till exempel möjlighet att gå upp vid sju på morgonen och ringa sina vänner i Amerika och prata lite på Skype. Alltid lika skönt att höra era röster. Saknar er mer än det finns ord för.

9 september 2009

Så mycket mer professionell än kreativ

Helt ärligt så kändes det ju aldrig bra på den kreativa skrivarkurs jag började. Efter mycket funderingar kom jag fram till att det inte passade mig och mitt i förvirringen hittade jag en annan skrivkurs i Örebro. Professionellt skrivande och de hade platser kvar, vips var jag registrerad på den kursen och dagen efter begav jag mig till Örebro. Den kändes mycket mer intressant så istället för att pendla nordöst mot Gävle en dag i veckan kommer jag nu att åka drygt 10 mil söder ut två gånger i veckan. Och det känns bra.

26 augusti 2009

Ovisst men intressant

Så var plugglivet igång igen. I måndags var det registrering för skrivakursen med lite information, men det är först på fredag som vi ska ha första lektionen. Tills dess ska vi ha läst 80 sidor i en bok, som tur var den läsvänlig så det har jag avklarat nu. Fast jag ska snart fortsätta med nästa halva för den ska vara läst till på tisdag. Boken heter Skriva med kropp och själ och det är verkligen vad den handlar om. Jag fastnade för det här citatet i mängden av ord:

"Skrivande är inte en hamburgare. Tillagningstiden är betydligt längre och i början kan man aldrig vara säker på om det ska utvecklas till en smörgås eller en festmåltid."

Det får bli mina ledord under den här kursen tror jag.

Fotokursen satte också igång igår, en fotograf från Dala-Demokraten hade fått hoppa in eftersom den ordinarie läraren inte kunde ha kursen på grund av sjukdom i familjen. Han är riktigt trevlig, men han ställer nog höga krav. Men det ska bli spännande att lära sig mer om kameror och bildtänk.

Regnet öser ner utanför fönstret, perfekt väder för att vara inne och plugga. Trots att jag är lite segstartad och ovan vid att plugga efter några månaders sommarlov känns det ändå okej. Men det är lite oroväckande att jag, mitt i pluggandet, känner att jag skulle vilja ta en sväng med den ärvda skurmoppen. Bli inte oroliga, jag har inte blivit galen men jag har ju alltid tyckt om att leka askungen när jag var liten och det luktar gudomligt gott av våran såpa. Hoppas förklaringen ligger däri.

21 augusti 2009

Fin besök

Igår var dagen då Sophie och jag anlände till Ludvika. Trots det begränsade utbudet av sysslor var dagen ändå fylld av roliga stunder. Med det har nog mest sin förklaring i det roliga sällskapet. Efter att ha varit hem och lämnat väskor begav vi oss med Engeln för att äta lunch, vi tog varsin tacotallrik som Richard hade rekommenderat och det smakade riktigt gott. Sedan gick vi runt i affärerna, det fanns mycket jag var sugen på att köpa men jag begränsade mig till en bh som var på rea, priset på 79 kronor tycker jag definitivt att det var värt. Sedan kom Richard och hämtade oss, hemma igen drack vi te på den soliga ballkongen. Det blev också en massa singstar innan vi gjorde middagen som var marinerad kyckling, klyftpotatis och morötter i ugn med flingsalt samt enkel sås (creme fraiche blandat med sweet chili sås) . Min favoritmat av det jag kan laga själv. När Richard kom hem igen fick Sophie klippa honom, hon var väldans duktig och när jag satt och tittade på kom jag på att jag också skulle vilja vara frisör. Jag fick prova och klippa med urtunningssaxen som var jätterolig. Den klippte liksom utan att det märktes. R har ju så mycket hår så det tog lång tid att klippa, men han blev nöjd och verkade trivas med att bli klippt.

Denna dag har vi hittills bara slappat och senare idag beger vi oss till Härliga H. Idag är dessutom Antikrundan i Grängesberg, men det missar vi tyvärr.

17 augusti 2009

Helgen

Fredag var som sagt lika med trubadur men innan dess var vi hem till Jocke och hängde med honom, Helena och Fredrik. Riktigt roliga och trevliga människor. F var definitivt i min smak, riktigt skojsig kille. På vägen till Piren övertygade R honom om att de skulle klä ut sig till transor och gå i Prideparaden nästa år. Enda gången jag har sett F förut är på ett kort där han har peruk på sig och troligen försöker se kvinnlig ut, så jag vet att han kommer att bli en bedårande transa.
Piren var en mysig restaurang vid vattnet och när vi kom dit spelade Benny eller vad han nu hette för fullt. Inte alls i klass med Krister Fridh och stämningen var inte i närheten. Men stället var väldigt mysigt och vi pratade med en massa kompisar till Richards föräldrar som också var där. Det blev en fin kväll även om den slutade lite tidigt.

På lördagen blev det full fart. Vakna upp och i väg mot systembolaget för jag var sugen på cider till kvällens kalas. En mysig promenad i det fina vädret. Lunch på en uteservering, jag tog en superkebab som var kebab i ett stort bröd. Gott och väldigt mättande. Sen hem, duscha och göra oss i ordning innan vi skulle möta Jocke för att ta oss till födelsedagsbarnet. Det var tydligen kombinerad kräftskiva och kalas men ingen av oss tre var speciellt hungriga så vi köpte varsin sallad som vi inte ens orkade öppna när vi kom fram. Festen var som de brukar, en massa folk som pratar med musik i bakgrunden och med en öl i handen. Roligast var i alla fall Larsson.

Larsson står och vinglar och kommer åt Richard som säger: "Stå rakt!"
"Men jag har en form av lutning." - Larsson
Några ögonblick senare: "Om jag är så full så är jag fel inriktad i samhället." - Larsson igen.

Denna kväll blev däremot lång och vi hann med en sväng hem för att hämta paraply, till Markström, Trädgården och Sole mio innan vi kom hem igen efter tre.

14 augusti 2009

Fredag = trubadur

Vaknade och såg ut på en klarblå himmel med en strålande sol. En riktig sommardag tänkte jag, men ack så fel man kan ha. Åt frukost på balkongen men fick då snabbt erfara att det inte alls var någon sommarvärme. Det var riktiga höstvindar i luften. Men ibland måste man trotsa naturen, så vi åt även middag på balkongen. Det blev pastasallad av vad som fanns i kylskåpet, vilket var oliver, skinka, räkor, feta ost och vanlig ost. Det blev godare än jag trodde. Snart ska vi ut i blåsvädret igen för vi ska gå till Piren (en restaurang vid vattnet) med Jocke och Helena och lyssna på trubadur.

13 augusti 2009

Att finna ro

Det känns som att min själ har varit i uppror så länge nu att jag knappt kan föreställa mig hur det var när jag kände att jag mådde riktigt bra senast. Den senaste tiden har oron över hur jag ska kunna hitta en väg ur det här kommit allt oftare. Men nu börjar jag inse att jag måste sluta oroa mig för allt som inte blir som man har tänkt sig. Jag började på en utbildning och har nu tagit paus från densamma, vad framtiden kommer att innebära har jag ingen aning om. Det stressar mig något fruktansvärt att jag aldrig kan känna att jag vet något jag verkligen vill göra vid livet. Något som jag kan hålla fast vid. Fast jag kanske måste acceptera att jag är en sådan person som aldrig kommer att veta, och det behöver kanske inte vara ett problem. Kanske kan jag hitta min egen väg utan att välja någon av de vägar som känns mer självklara...

Just nu är det mycket som förändrats i livet och jag känner att jag förmodligen skulle må bättre av att inte tänka så mycket på framtiden utan fokusera på att må bra i nuet. Precis som jag försöker göra nu. Sitter på balkongen och ser solen gå ner bortom bergen. Framför mig har jag en tekopp och en dagbok. Imorgon får jag vakna av mig själv och göra vad jag vill. Världen finns där. Det får mig att må bra just nu.

...Lyssnar på Release me med Agnes. Vet inte varför jag gillar den låten men jag tror att det har att göra med vilka associationer den ger mig. Varje gång jag hör den låten tänker jag på juldagen förra året och ser framför mig hur jag dansar runt och är så glad att jag har väldens bästa vänner vid min sida. Glöm aldrig hur viktiga och underbara ni är!

...och fröjdas hela dagen uti Nora

I lördags var det ett år sedan jag och min mas träffades för första gången. Det firade vi med att göra en liten utflykt till mysiga lilla Nora i Värmland.

Fisklunch på Maria Langs krog

Nora torg

Det blev en mysig stund vid vattnet. Somnade med huvudet i R:s knä

Vi provade den berömda Nora-glassen

Dagens tre smaker var hasselnöt, lingon och vanlij. Lingon var godast.

Positivt besked

Senast igår kom en chef och sa till min mas att de inte hade något jobb åt honom när hans anställning går ut sista augusti. Tankarna började givetvis snurra hos oss båda och han hade svårt att sova igår. Men alldeles nyss ringde han från jobbet och talade om att han skulle få vara kvar ett tag under hösten, men med andra arbetsuppgifter. Så det var en lättnad både för honom och mig. Nu kan jag låta bli att oroa mig över att han ska tvingas börja byggjobba långt långt borta igen. I alla fall ett tag fram över, men det räcker än så länge.

Live från balkongen

Strålande kvällssol, pizza i ugnen och ingen klump i magen inför morgondagen. Ibland har man det bra. Sitter på balkongen och njuter av det fina vädret och utsikten och försöker tänka på allt som är bra. Inte allt jag skulle kunna oroa mig för. Det är ju faktiskt nu jag lever och inte i problemen som kan komma om ett tag. Det är svårt att styra tankarna men jag gör allt jag kan för att påverka de i en positiv riktning.

Förresten blev det inget röjande i lägenheten, vi skulle vila lite vilket slutade med en två timmar lång tupplur. Så kan det gå. Nu blir det pizza!

Älskade vänner

Pratade med de två tösarna, som tycker att jag borde blogg mer, på skypea igår. Trodde att det skulle kännas mycket sorgligare än vad det gjorde. Men det var bara skönt att se dem och hör deras röster, min allra bästa vänner. Tänker på er ofta och funderar vad ni gör så det är väldigt roligt att läsa era bloggar och se bilder. De såg ut att bo väldigt fint, ska bli spännande att se i verkligheten om jag kan komma dit efter jul.
Fast ni är på andra sidan jorden är ni i alla fall mina närmaste vänner och ni är aldrig längre än en tanke bort.

Bästaste vännerna i Amerika

Kom hem från jobbets sista dag vid tolv idag och har sedan dess suttit vid datorn och lekt. Snart kommer mannen hem och då ska vi nog försöka få lite ordning i lägenheten, mina pedantgener verkar blivit ännu värre sedan vi flyttat ihop. Nu hjälper det ju inte om jag håller ordning när det finns en till som stökar till och inte orkar städa lika mycket. Men vi får nog kompromissa som det heter, jag får bli mindre pedant och han städa lite oftare.

12 augusti 2009

En dag av lättnad

Hemkommen från en fantastisk arbetsplats, jag kan knappt förstå hur alla kan vara så snälla och hjälpsamma. Men ibland finns det andra saker som gör att man inte trivs med jobbet. Så jag måste bara få säga att hur det än är med saker och ting blir det så mycket bättre när man är omgiven av snälla människor.

Det enda som är bestående är förändring

Så har jag brutit upp från mitt liv för andra gången på mindre än ett år. På ett sätt känns det konstigt men samtidigt går det så snabbt att jag inte hinner tänka så mycket. Förra året drog jag norr ut för att börja vägen mot mitt framtida yrke...trodde jag. Det visade sig inte riktigt bli som planerat. Istället för att hitta ett yrke jag brann för började mitt hjärta brinna av kärlek till en mas i södra Dalarna. Detta är förklaringen till att jag igår flyttade in i lägenheten i Ludvika. Efter 45 minuters kånkande in och ut i huset, upp och ner i hissen så var allt utom matbordet inne i lägenheten. Därefter tog det drygt tre-fyra timmar innan alla saker var utplacerade i lägenheten. Dessutom städade jag så att det går att leva här. Som belöning blev det god sallad på Milano.

Dagens mission var att möblera om i vardagsrummet, det gick tillslut och det blev så mycket bättre. Nu står soffan mot väggen där tvn stod förut och tvn står mot sovrumsväggen. Rummet känns så mycket större. Som nybliven kulla använder jag mig av ett masuttryck: Jag är helnöjd!

Stockholm i mitt hjärta

Hemkommen efter några härliga dagar i Stockholm med tokfrallorna. Som vanligt blev det succé. Roliga upptåg, mysiga stunder och trevliga samtal. <3 Vi anlände på måndagkväll, då åkte vi och lämnade bort våra väskor innan vi tog oss till den amerikanska ambassaden för att checka in vad det var för ett ställe. Det såg så maffigt ut som man kan tänka sig. Det var dit H och M skulle dagen efter för att bli visumintervjuade. Efter detta begav vi oss mot Gamla stan och Engelen där vi skulle se Lars Eriksson spela, jag hade inte riktigt bestämt mig för om jag tycker att det är bra eller dåligt men har nu kommit fram till att det är rätt bra. Det var en mysig pub med männsikor i olika åldrar. Det blev en fin stund. Tillslut pratade även H med honom. De båda blev väldigt glada. Kvällen avslutades med Max och senare lite prat innan vi var tvugna att somna.

Nästa dag uppstigning med tuppen för att H och M skulle hinna till ambassaden, där man för övrigt inte får ha med vare sig mobil eller sällskap. Jag lämnades alltså till mitt eget öde mitt vid plattan. Vad ska en flicka göra i sin ensamhet? Jo, gå till Waynes och köpa frukost. Chai latte och grov fralla, jummy jummy! Det blev en lugn stund med tidningsläsande och dagboksskrivande innan jag begav mig mot affärerna. Jag skulle inte göra av med en massa pengar så det blev "bara" ett lila linne, svarta leggings och ett dyrt schampoo som tydligen ska passa mig. Sen blev det en låååång väntan. Drygt fyra timmar efter att de lämnat mig hittade de på mig. Då kurrade det i magen så det blev libanesiskt på kungshallen, det var länge sedan sist och gott som vanligt. Kvällen tillbringades i Kista, där vi var för att se Figaros bröllop där Johannes hade en av rollerna. <3 Äntligen fick jag se honom igen och han var både kanonbra och rolig! Teatern var konstig men väldigt rolig. Riktigt mysigt var det också med picknick framför scenen. Men den bästa teatern improviserade Hanna efteråt. :D

Upp tidigt även denna dag för att följa Mo till tåget. Efter lite funderande slutade det med att Hanna och jag bokade in oss på 11.15bussen. Innan dess hann jag dock med att köpa ett par "vinterconverse", lite tjockare tyg i jeansblått med röd-vitrutigkant upp till. Det har varit riktigt härliga dagar med underbart sommarväder underbara Stockholm. Jag skulle så gärna vilja bo där någongång.

Övrigt: Så kallade kändisar vi sett under dagarna utöver de vi "planerat att se": Richard Herrey, Siroun Forsberg, Johan Palm och en SVT-journalist jag inte kan komma på namnet på.

Glad Midsommar!

Vaknar denna midsommarafton upp i Dalarna och inte som turist utan jag bor här (delar av tiden.) Det hade jag aldrig kunnat tro för ett år sedan. Men vad hjälper det att vakna i midsommarlandskapet Dalarna när regnmolnen fyller himlen och solen lyser med sin frånvaro. Fast å andra sidan handlar inte midsommar för mig bara om sol utan att umgås med människor man tycker om, och den turen har jag haft varje år. Förra året hoppade jag runt i gropen i Leksand med Sophie, året innan det härjade vi runt på campingen i Rättvik och i år blir det att hålla till i Ludvika. Får se vad det kommer att innebära. Ha en glad midsommar och vi kan hoppas att solen skiner senare idag i alla fall, för lite sol vill man ju ha hur mycket man än tycker om sällskapet.

Den berömda Rundan

Äntligen fick jag vara med om den berömda Rundan. Det blev en trevlig promenad där vi fick uppleva det bästa av Hofors. XD

Dags att ge sig av!

Sen blev det lite glasspaus vid anktjorren. Min glass blev två kulor, melon och kiwi. Gott men konstigt nog orkade jag inte allt. Vad har hänt?

Betyget på Rundan blir fyra av fem toasters. Kanonkul!

Att bo i en resväska

Att ha sitt liv på två ställen har många fördelar men en tydlig nackdel. Det är inte speciellt roligt att hela tiden behöva packa i och ur en väska för att kunna ha de saker som behövs i livet på samma plats som jag själv befinner mig på. Ännu en gång har jag tillbringat min tid framför en resväska. Plocka i, försöka pressa ihop, plocka ur något, plocka i något annat, pressa ihop och stänga. Men nu ska jag försöka få till en liten förändring på det här packandet och lämna lite mer kläder på de båda boplatserna, då behöver inte så mycket fraktas varje gång. Något som jag dock inte kan slita mig ifrån är mina kjolar. De får snällt följa med fram och tillbaka eftersom jag inte kan bestämma mig för vilka jag kan tänkas vilja ha under de kommande dagarna. En presentation av ett av dagens I-landsproblem.

Så var det över

Ett år från hemifrån var nu alltså över. Det är svårt att förstå att det var mindre än ett år sedan som jag bestämde mig för att flytta till Sundsvall för att undersöka om mitt framtida drömyrke var journalist. Så mycket har hänt sedan dess, så mycket som jag aldrig hade kunnat tro.

Alldeles innan jag skulle flytta mötte jag en person som har förändrat mitt liv. Han har visat mig hur underbart man kan ha det tillsammans bara man finner någon som ser allt det som ingen annan ser. Jag är tacksam för varje sekund tillsammans. Men detta har också gjort allt mycket mer komplicerat. 35 mil enkelresa är långt när hela kroppen skriker efter att man åtminstone ska få somna i varandras armar. Men nu har de 35 milen blivit 10 och det är väsentlig skillnad.

Detta år har också inneburit att jag har saknar mina bästa vänner mer än det går att förstå. Det har varit många tårar i ensamma stunder men nu är jag mycket närmare. Fast snart försvinner dessa båda personer till andra sidan Atlanten. Men som Karin sagt Man går vidare i livet och hamnar på olika platser i världen men det betyder inte att man inte är lika bra vänner längre. Sådant tar ju inte slut. Som ni vet som kommer jag alltid älska er och jag ser framemot alla maxkula stunder som ligger framför oss.

Något som verkligen förvånat mig detta år var att jag så snabbt fann nära vänner som jag tror kommer att finnas kvar i mitt liv även när mitt Sundsvallsäventyr är över. Måste nog säga att vi har blivit analysernas mästare efter detta år. Många roliga stunder har det varit. Tjejer, jag kommer tillbaka på ett eller annat sätt, var så säkra.

När sommarlovets första dag snart passerat infinner sig ändå en tomhet inom mig. Vad ska jag nu göra med mitt liv? Den eviga frågan. En månad ska jag ge mig själv för att känna efter sen måste hjärtat tala om för mig vad jag, allra längst in, vill eller inte vill. Tills dess ska jag bara njuta av underbara vänners sällskap och att slippa pendla 70 mil i veckan för att få hålla om den jag älskar.

Om jag bara visste

Efter att ha pendlat mellan Sundsvall och GävleDaladistriktet i drygt ett halvår åker jag imorgon norrut igen, kanske för sista gången. Det känns både lite vemodigt och befriande. Pendlande är ingenting jag rekommenderar, och när dessutom det jag åker till är något som jag inte vet om jag brinner för känns det mest tungt. Tvivlen kring framtiden återkommer ständigt och så fort jag har tagit ett beslut börjar tankarna mala i huvudet igen. Undrar hur jag ska komma fram till något och finna ro i det. Men denna gång ska jag bara dit och vända innan jag är tillbaka på södrare breddgrader igen. Tillbaka i hemtrakten kommer det att bli en rolig helg tillsammans med tokfrallorna. En fågel kvittrade i mitt öra att det är FaluKalaset på lördag vilket jag tycker borde bli en av helgens höjdpunkter. Det borde passa perfekt eftersom det är ett prima sätt att uppleva massa skoj, möta människor och lyssna på musik utan att det kostar något. Och som den visa damen brukar säga Gratis är gott.

På beordran..

...från Hanna sitter jag nu och bloggar från hennes dator samtidigt som hon duschar. Jag måste erkänna att det har varit värdelöst uppdaterande från min sida den senaste tiden. Uppsatshelvetet har tagit så mycket tid och ork, men nu äntligen är det över och jag är tillbaka i Härliga Hofors. Och det är inte vilken helg som helst i Hofors, det är Bessemerfesten! Så ikväll blir det öltält med de älskade vännerna.

Om jag ska försöka summera det som hänt sedan senast jag skrev så blir det på tok för långt. Men jag kan säga att det blev den roligaste helgen på länge. Fredag med Jånny Bråttom, lördag med OrkenFolkan och söndag med lek vid Värna. Så roligt har jag inte haft på länge och jag vet varför det var så roligt, de kära tokfrallorna var nämnligen närvarande alla tre dagar. Det är de som gör Hofors värt att besöka.

Utöver det har det varit en del utekvällar i Sundsvall där jag en gång träffade några Hoforsbor, vilket både var förvånande och roligt. Nu när sommaren har kommit även till Sundsvall har jag upptäckt en del mysigt platser. Det kändes faktiskt lite vemodigt när jag åkte därifrån i går, men så kommer jag hit till hemtrakten och hamnar i Hannas soffa och det känns genast bättre.

Home is where the heart is

Äntligen vår!

Äntligen var det igår (för första gången i år) så skönt ute att det faktiskt gick att lämna jackan hemma. En sådan dag kan man ju inte låta gå till spillo tänkte jag och begav mig ut på en promenad. Men inte vilken promenad som helst, jag hade nämligen väldigt fint sällskap. Den fyrbenta och kvickfotade Dollar. Vad gick en härlig tur (som Karin skulle säga) och njöt av att våren äntligen behagar visa sina spår även här uppe. Jag börjar bli allt bra sugen på att skaffa en hund.

I kväll blir det Jånny Bråttom. Wiiho!

TT...

...som i tvätta och tentaplugga. PM:et är klart och inlämnat och plötsligt är det ingenting jag måste göra...Eller måste och måste. Jag kanske inte måste men jag borde i alla fall tvätta och jag borde definitivt plugga inför tentan. Har redan tvättat i en timme och jag har tvättid bokad fram till klockan 17. Nu jädrar ska jag bli av med alla kläder som bara ligger och skräpar. Och kanske förstå lite av det jag borde lära mig inför tentan också. Klockren kombination!
Man kan väl inte direkt säga att det kommer att vara en rolig dag i mitt lilla krypin men kanske lärorik och definitivt nödvändig. Dessutom väntar en trevlig belöning ikväll: middag hos Karin. Det var en liten fågel som kvittrade något om att det vankas tacos. Mmm...

Vad är det som händer och sker i Kapernaum????

Ingen aning. Vad som händer och sker i Sundsvall har jag förövrigt inte heller någon större aning om. Men jag vet i alla fall att det som försegår i mitt liv är B-uppsats. Mina känslor till det är kluvna. Ena stunden känns det för svårt, för jobbigt och för tråkigt. Andra stunden, de gånger jag känner att jag lär mig något och faktiskt kommer till någon form av insikt, tycker jag att det är riktigt kul. Jag har ju alltid tyckt om att plugga så länge jag känner att jag lär mig någonting, när jag väl kommer igång är det inga problem att hitta motivation. Men det var ju det här med att komma igång, inte alltid så lätt men det tar sig. Ett litet problem i sammanhanget är dock att vi fick ganska mycket kritik för vår förra idé, oron för hur den här ska mottas gör sig ständigt påmind. Det vore ju väldigt trist att få ett F på en kurs som jag, katten bland hermelinerna, verkar vara den enda som tycker är viktig och delvis intressant.
Hur det går får framtiden utvisa...mitt ständiga mål kvarstår: att bli godkänd.

P.S. Tänker på er varje dag. D.S.

Guldägg och tokfransar

Tänk om jag skulle vara en av dem. En av dem som uppdaterar bloggen regelbundet. Tanken har funnits där många gånger men det övergår mitt förstånd hur de som uppdaterar dagligen har ork och tid. Så jag kapitulerar för livet, det innehåller för mycket roligt för att det ska finnas tid för att uppdatera om allt som händer. Ambitionen liknar därför mer den där ankan vi så många gånger har refererat till. Dags att plocka guldäggen.

Jag inleder med ett bekännande. Mina älskade tokfrallor har rätt, jag är den mest självklara vännerkaraktären och inte den mest smickrande I tisdags insåg jag att det de sett under flera års tid faktiskt är ganska uppenbart. I am Monica. Hur blev det så här? Efter att ha haft besök av två fyrbenta tokfransar, två tvåbenta journaliststudenter med ambitionen att undersöka lokaltidningarnas bevakning ridsporten och världens underbaraste dalmas i drygt åtta timmar i sträck kunde jag inte längre förneka det. Likheterna mellan mig och mrs Geller Bing är uppenbara. Våra pedantgener som flödar fritt, våran förkärlek för att vara "the host" och ständigt vara den son omedvetet håller reda på allt. Trots att det har gått några dagar har jag ännu inte smält chocken...

I onsdags var det dags att lämna Sundsvall för att fira påsk i Gävledaladistriktet. Jag är väldigt trött på att pendla mellan skitnorrland och mina hemtrakter men den här gången var det annorlunda. Denna dag fanns det en bil som skulle ta mig hemåt. Ingen stress för att passa ett tåg, ingen oro över att tåget ska vara försenat så man missar anslutningståget eller blir försenad till något viktigt. Nu var det bara att göra klart det som var tänkt och sedan rulla i väg i den sommardäcksförsedda bilen (i Dalarna är det nämligen riktig vår, med värme. Till skillnad från vad Medelpad erbjuder). Det kändes riktigt bra att rulla ut ur min tillfälliga hemstad och lämna snö och slask bakom sig. Mysig resa, även om jag sov stor del av vägen. Tur att en av oss är pigg.

Skärtorsdag innebar Folkan på kvällen. Så kul att träffa Knosis och Kaktus! :) Hanna stod för förfesten med tyskt singstar (som jag ägde på XP), lite guitarhero och fotovisning med bilder från London. Riktigt roligt. Dessutom regnade det saker från våningen ovanför...ett litet mysterium. Plötsligt när vi stod bredvid det öppna fönstret hör vi en bekant röst..."Det är ju Adam!" - tre Spacebunniesar i kör. Efter lite fin konversation har vi klargjort regnandet och strax efteråt ringer någon på dörren och det visar sig vara en rumpa som står där på andra sidan. Den tillhörde redan nämnda Adam. Efter handskakande kors och tvärs hamnar vi i trapphuset på väg till Folkan med två av favoritfrökens söner som var aningens runda under fötterna. Den ena så pass att han hamnade hos Lotta, inte hon på Bråkmakargatan. Nu kommer vi till grejen, väl framme vid Folkan är det kö. Ja, KÖ! Moa var är du när det roliga händer. Jo på härliga västkusten, som jag alltid är lika avundsjuk på. Disco gånger två innebar två dansgolv med olika DJ:s. Ena rummet var för kidsen och det andra för 35+arna. Men det fungerade inte riktigt så, det blev ett rum där jag inte har en aning om någon dansade och rummet för "de mogna" övertogs av alla 25-arna. Skojsigt värre. Det hade varit helt i ladyns smak. Men vi kör hårt när Johnny Bråttom kommer till stan istället! :D 24 april!
Efter att både ha dansat och observerat dansgolvet var valet av dansgolvets kung och drottning solklar. Fröken FBK och herr uttittad regerade. Som sagt är de nog galna på samma sätt, vilket är en förträfflig kombination. Det är bara att buga och bocka och jag kan malligt erkänna att jag dansat med de båda. Chocken över hur mycket folk det var har ännu inte lagt sig. Vårtokiga är vi allihopa.
GLAD PÅSK!

Myror i benen

För drygt en timme sedan fick jag myror i benen och vips var jag på väg till affären. Full fart mot Nacksta. Jag hann precis dit och handla innan affären stängde. Trots kylan var det faktiskt skönt att komma ut på en promenad i väntan på tvättiden. Så det blidde Nacksta i alla fall.

Live life spontaneous :P

Iskallt

Nyss hemkommen från en frusen dag i skolan. Dagen inleddes med tidningssortering inne i värmen och sedan var det dags att ge sig av ut i kylan och frysa i några timmar. Det var en orimligt kall dag för att vara ute och spela in TV men det stoppades inte oss tokar denna onsdag med snabba nyheter. Som tur var resulterade det i helt okej respons till skillnad mot vad vi hade förväntat oss innan så det var kanske värt att frysa i alla fall.
Planen för kvällen var att gå och handla och packa bland annat, men de få stegen mellan skolan och mitt hem fick mig på andra tankar. Kylan var så bitande att jag knappt kunde andas, ingen promenad till Nacksta ikväll alltså. Istället hade jag tur och fick en tvättid, dock klockan elva ikväll men man får ta det som finns när man är så sent ute som jag.
Imorgon blir det Gävle med tokfrallorna <3 Wiiho!

"Hello, you fool I love you. Come on join the joyride. Join the joyride"

Tillfällig sinnesförvirring eller något likande

Så här på tisdagskvällen faller andan på och jag får för mig att jag ska skriva ett blogginlägg för första gången på nästan ett halvår. Mycket har hänt under detta halvår så bloggande har inte direkt stått högst upp på prioritetslistan. För mycket annat underbart har kommit före. <3

Jag har kommit fram till att jag tycker nyheter är galet tråkigt men skrivande kommer jag alltid att brinna för, så ännu befinner jag mig på Sveriges bästa journalistprogram och försöker hitta motivation till att genomföra utbildningen. Just idag känns det faktiskt helt okej så ännu är jag inte redo att ge upp. "Skam den som ger sig!" som det står i vårt tvredigeringsrum. Även om jag för en gångs skull under denna kurs har sovmorgon imorgon ska jag försöka pallra mig i säng.
Sleep tight, darlings!

Grej of the day: Jag har fått tillbaka min skrivglädje. Wiiho!

Follow the heart

Det var visst någon liten tös som pikade mig för att det var länge sedan mitt senaste inlägg så för att få tyst på "Färjestads" mun så kommer en liten rapport om livet här i mittens rike.

Allt går så fort så jag kommer faktiskt inte ihåg allt som hänt sen sist men lite borde väl ha fastnat. Nollningen fortsatte på sin andra vecka med temafest, vinbrännboll bland annat och den avslutades sedan med sittning. Mycket sång och skrik, men kul var det. Alla borde kunna Lambo nästa år efter detta års flitig upprepning.
Det har varit lite av varje efter det, rolig föreläsning med Björn Häger (se Citatbloggen för att läsa citaten), lyssnade på Lars Danielsson förolämpa älskade Per Ledin :O, lite Allytittande, tacomiddag och mycket fastna i samtal på msn. För att nämna något.

I fredags, efter en seg föreläsning om språkriktighet, var det bara att ge sig iväg till tåget som skulle ta mig tillbaka till hemtrakterna där mina sötnosar finns. :) Träffade sis på tågstationen och tog sällskap till Sandviken. Du skulle bara veta hur glad jag blev när du kom där runt hörnet "Snart ser du mig.....NU!" Underbara lilla stora du, jag är så stolt över dig. Jag skulle så gärna vilja var där för dig mer just nu, du ska veta att du finns i mina tankar. Även om jag inte är där som jag brukar så finns jag alltid för dig, närsomhelst.

Hem och hälsade på gullungarna på dagis, precis lika underbara som förut. Konstigt hur snabbt man anpassar sig. När jag är i Sundsvall är det hemma, men så kommer jag tillbaka till Hofors och det känns som att jag aldrig varit därifrån. Konstig känsla. På kvällen fick jag efterlängtat besök, har inte kunnat fokusera mig på flera dagar för att jag tänkt på fel....eller kanske rätt sak. De stunderna kan man leva länge på. På lördagen fick jag se Fjällstugan, motocrossbanan och skidbacken i min egen hemort för första gången på länge. Haha snygg sightseeing.
*Åka bil uppför en skidbacke, check!

Förutom det hann jag med att umgås med sis, vad länge sen det var vi spelade Super Mario men kul var det även om jag inte var lika bra som förut. På kvällen var jag äntligen hem till Hanna! Det kändes verkligen som att vara tillbaka i de inte så gamla men väldigt goda tiderna. Vilken rolig kväll med en massa tvspelande, Wii Fit, Guitar Hero (oj vad jag saknat det) och singstar. Massa roliga nya låtar, vilket datageni du är Hannibal. Underbart rolig kväll vi hade, det saknar jag verkligen när jag är här. <3 På söndagen hamnade vi i Gävle för lite bio och annat bus. Tror aldrig det tagits så mycket foton på kort tid som då. Mo den skitungen måste ju envisas med att spara alla monsterbilder också. Fast jag måste ju hålla med om att de är väldigt roliga. Utan att överdriva kan jag säga att jag låg här på golvet och skrattade när jag fick se några av dem.
"Vad är det som är roligt?" - Richard
"Jag fick precis foton som vi tog i igår när vi var i Gävle, från Moa och de är så sjukt fula att jag håller på att dö." - Jag
"Jaha, haha. Skicka en så jag får se." - Richard
Skulle inte tro det pysen. Men tack för att jag fick en tjusig bild med samma tema fast snyggare motiv. :)

Den här veckan har jag faktiskt pluggat lite, tro det eller ej. :P Det är ju därför jag är här som någon uttryckte det. Har också skrivit en tråkig artikel som några stackare ska behöva läsa. De senaste dagarna har det varit så fint väder så jag vill bara hoppa runt och leka men ibland behöver man vara lite disiplinerad, fast det har jag så svårt för nuförtiden. Livet är ju för roligt för att finna sig i att ha tråkigt. Ska snart försöka ta mig till skolan i mörkret, lite som på den gamla goda tiden fast ändå inte i närheten. Vem ska nu skrämma mig? Så där, nu får du vara lite nöjd för denna gång, smygbrynäsaren. Hoppas du vågar slå sönder garderoben snart och och visa dina rätta färger. :P Tack för allt jag fick i söndags, det var väldigt uppskattat. :)

Take care everybody!

"Sometimes people write what they can't say..."

Här finns många eller inga grejer, beroende på hur man ser det

Ingen aning om var jag ska börja, det är fullt upp hela tiden på ett eller annat sätt.
Det har varit föreläsningar som varit roliga och intressanta, lärarnas pedagogik där lek och allvar blandas verkar gå hem hos de flesta. På tredje dagens föreläsning kom det in en dam på lektionen låtsades att byggnaden var skadad av någon sprängning så vi fick testa genom att skrika rakt ut några gånger sen skulle vi skriva en artikel om det på en jättekort stund, underlig artikel min grupp skapade men alltid lär vi oss något, och det var rätt kul.
Fixarmässa med en massa gratissaker och tips. Gratis mat tackade ingen nej till.
Pubrunda, fem barer hann vi med. Det var en skojsig kväll då jag träffade en del människor som jag inte träffat tidigare, alltid roligt. :D

"Var kommer du ifrån?" - Simon
"Ett jättelitet ställe, Hofors väster om Gävle." - Jag
"Jaha, Radioaktiva räkor kommer ju därifrån!" - Simon

Föreläsningar, dataintro sen blev det Hockey! SCAcupen tre dagar på raken så roligt. Upptäckte då hur mycket jag faktiskt saknar hockeyn till vardags. Får försöka hitta en buss så jag kan ta mig till E.ON arena snart.
"Alla måste gå på en Timrå matchen när ni bor här, om ni inte är intresserad så måste ni gå för stämningen, den är fantastisk." - "Bill"
Och så måste jag ta mig på någon fotbollsmatch innan säsongen är över, det är ju gratis. :P

Faddermiddag som slutade på kåren, jättetrevligt folk och väldigt roligt. Tequila var inte så äckligt som jag trodde men det räckte med en. Hittade en Ally Mcbeal kompis i Jonathan som dessutom vet vem Richard är, läskigt litet Sverige är ibland. Underbar dans han dansade, Jonathan Juicepaket :D
Soft söndag med pizza och Vänner tittande hos Viktor.
Måndagen innehöll shopping med Ana till temafesten och sittningen, nu gäller det bara att mina skor kommer fram så jag slipper gå barfota på sittningen. Ska bli spännande att se vilka mer som är fusknollor då. Vi har ju några misstänkta men säker kan man ju inte vara. Blev också klasskamp som jour tyvärr förlorade mot bildjour med liten maginal, det var den voltande gorillan som drog det längst strået tyvärr. Efter det kristallenprogrammet hos Johanna.
Idag blev det presskonferens mitt i lektionen så skulle det bli en artikel av det också, gick lite bättre denna gång i alla fall.

Som det märks, om det ska bli något alls här så blir det så här kortfattat och eventuellt obegripligt men sånt är livet. Jag har min egen lilla deadline, och som "Måns" säger, "Man får aldrig missa en deadline!"

Men viktigast av allt som alltid:
Vad är grejen?

Livet är ibland verkligheten

Det är fullt upp hela tiden men jag ska försöka skriva lite kort om lite av allt det som händer.

I lördags var det grillning med klasserna. Det blev en riktigt rolig kväll med en massa prat med olika människor och dans. Hihi vad roligt vi dansade ett tag. Så roliga tvåor. Generöst av Micke i tvåan att bjuda alla vid bordet på dricka, tack tack.
När det började lida mot sitt slut kom en fadder fram. Han trodde han kände till Hofors, men det var nog Bofors han menade fast det trodde han inte på.
"Jag har letat hela kvällen efter någon att gå hem med. Ska ni gå hem nu?" - Rikard. Så vi följde med honom hemåt men hamnade på en mur där vi skulle sitta i mer än en och en halv timme för att slå tjejerna som satt där innan. Efter en kort stund sa Rikard: "Nu har vi suttit här i fyra minuter och det är kallt. Vi skulle nog klara tio men vi får nog erkänna oss besegrade av tjejerna."

Vilket citatmaskin han är, synd bara att jag inte kommer ihåg allt han säger. Det var en massa resultat från fotbollsmatcher också men det var omöjligt att minnas. Sundsvalls egen Björn Hellberg eller Lennart A Juhlin.

"Jag kommer må så dåligt imorgon, tyska soldater i kriget som blev skjutna och sedan låg och led innan de dog mådde nog dåligt men jag kommer att må sämre." -Rikard

"Ni bevittnar nu ett historiskt ögonblick, det här är första gången jag går på den här vägen." -Rikard
"Har du aldrig gått här fast du bott här ett år?" - Jag
"Jag har bara sprungit här förut." - Rikard

Söndag var det musikquiz på kårhuset. Mitt lag kom trea efter en lustig utslagstävling och fick en "jättefin" skiva med en massa remix låtar, "Fest hos mig" hette den. Joel fick ta den så kommer vi och har fest hos dig. Pratade med sötnosarna från hemtrakten i mer än två timmar, så skönt att höra era röster, det kändes faktiskt mycket bättre efter det. Det är så konstigt att inte vara med er nästan varje dag.

Måndag var det dags för skolan på riktigt. Hittade rätt och fick lite information och blev inte så skrämd som jag borde ha blivit verkar det som. Efter skolan var jag hem till Ana med en massa bildjourare och fick god blåbärstårta, det blev en massa prat om allt mellan himmel och jord med dessa jättetrevliga människor. På kvällen var det hitta i stan tävling, mitt lag kom först "i mål" och vann en vattenmelon, haha. Vid prisutdelningen fick vi veta vilka som var låtsasnollorna, en gravid tjej och två stycken som låtsades vara tvillingar. "Ni som pratat med oss borde vara ganska äcklade efter det vi sagt. Vi är inte tvillingar och vi är inte tillsammans." En kille hade gått på det och var helt chockat lättad efteråt. Sen blev det hemköp med Tobias och hockey- och Parissnack. Så kul med hockeyintresserad människor även om alla håller på fel lag.

Så segt att vakna i morse och då var klockan ändå nästan nio, hur ska det bli imorgon klockan sju. Hittills känns det bra, även om det är mycket som man inte hinner ta in så här på direkten. Två av lärarna, Bill och Bull (de kallar sig själv det :D ) är roliga och pratar så att det mesta blir intressant. Den tredje, Måns, som är ansvarig för programmet är lite strängare verkar det som men det behövs ju det också och han verkar också jättebra. De förvarnade oss idag om att de googlar sina namn och läser våra bloggar. Hihi... Fast det här borde de inte hitta och gör dem det så måste de vara riktigt bra journalister som lyckats spåra upp det här och då blir det lite kul.
Lektionen avslutades med allmänbildningstävling, det gick väl sådär med tanke på att jag borde kommit ihåg vissa enkla saker men men det var ju bråttom, jag som ville ha den fina munktröjan. Det var förresten som jag misstänkte, Fredrik Wikingsson har gått samma utbildning som jag ska gå nu.

Har säkert glömt en massa skoja saker jag hade kunnat berätta men men nu måste jag åka och handla lite. Bye då!