Om jag bara visste

Efter att ha pendlat mellan Sundsvall och GävleDaladistriktet i drygt ett halvår åker jag imorgon norrut igen, kanske för sista gången. Det känns både lite vemodigt och befriande. Pendlande är ingenting jag rekommenderar, och när dessutom det jag åker till är något som jag inte vet om jag brinner för känns det mest tungt. Tvivlen kring framtiden återkommer ständigt och så fort jag har tagit ett beslut börjar tankarna mala i huvudet igen. Undrar hur jag ska komma fram till något och finna ro i det. Men denna gång ska jag bara dit och vända innan jag är tillbaka på södrare breddgrader igen. Tillbaka i hemtrakten kommer det att bli en rolig helg tillsammans med tokfrallorna. En fågel kvittrade i mitt öra att det är FaluKalaset på lördag vilket jag tycker borde bli en av helgens höjdpunkter. Det borde passa perfekt eftersom det är ett prima sätt att uppleva massa skoj, möta människor och lyssna på musik utan att det kostar något. Och som den visa damen brukar säga Gratis är gott.