Visar inlägg med etikett Böcker och läsning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Böcker och läsning. Visa alla inlägg

onsdag 4 februari 2009

Vi är också stjärnstoff

Vad ser vi när vi tittar på himlen?
När vi tittar ut i rymden, så tittar vi bakåt i tiden. Vi vet inte hur det är just nu därute i universum. Vi vet bara hur det var. När vi tittar på en stjärna som ligger tusentals ljusår från oss, så reser vi egentligen tusentals år bakåt i rymdens historia.
De mest avlägsna galaxerna som vi känner till idag, ligger ungefär tio miljarder ljusår ifrån oss. När vi uppfattar signaler från dessa galaxer, så tittar vi alltså tio miljarder år bakåt i rymdens historia. Det är ungefär dubbelt så lång tid som vårt eget solsystem har existerat.

Vad händer i rymden?
Det har visat sig att ingen av galaxerna ute i världsrymden står stilla. Alla galaxer i universum rör sig bort från varandra med en oerhörd hastighet. Ju längre från oss de befinner sig, desto snabbare verkar de röra sig. Och det innebär att avståndet mellan galaxerna hela tiden blir större och större.

Varför rör de sig?
Nästan alla astronomer är ense om att anledningen till att universum utvidgar sig, bara kan vara en: En gång för ungefär 15 miljarder år sedan var all materia i hela universum koncentrerad i en ytterst liten del av rymden. Materien var då så tätt sammanpackad att tyngdkraften gjorde den ohyggligt varm. Till sist blev materien så varm och så tätt sammanpackad att den exploderade. Den explosionen brukar man kalla the big bang.

Vad hände vid the Big Bang?
The big bang slungade iväg all materia i universum åt alla håll och kanter, och allt eftersom det svalnade, skapades nya stjärnor, galaxer, månar och planeter...
Men du sa att universum fortfarande utvidgar sig?
Ja, och det beror på den där explosionen för 15 år miljarder år sedan. Universum har ingen tidlös geografi. Universum är en händelse. Universum är en explosion. Fortfarande rör sig galaxerna ute i rymden bort från varandra med en enorm hastighet.

Kommer det att fortsätta så i all evighet?
Det är en teori. Men det finns en annan teori också. Det finns två krafter som gör att planeterna håller sig kvar i sina banor runt solen, tyngdkraften och trögheten. På samma sätt är det med förhållandet mellan galaxerna. Även om universum hela tiden utdigar sig, så verkar tyngdkraften åt andra hållet. Och en vacker dag - om några miljarder år - så kommer kanske tyngdkraften att påverka himlakropparna så att det börjar packas samman igen allt eftersom krafterna från den stora explosionen minskar. Då kommer det att bli en omvänd explosion, en så kallad implosion. Men eftersom avstånden är så stora, så kommer det liksom att ske i ultrarapid. Det kan jämföras med det som händer när du släpper ut luften ur en ballong.

Vad händer sedan?
När det gäller universums framtid. så anser astronomerna att det finns två möjligheter: Antingen kommer universum att forsätta att utvidga sig i all evighet, så att det blir allt längre och längre mellan galaxerna - eller också kommer universum att börja dra ihop sig igen. Vad som ska ska, bestäms av hur tungt och massivt universum är. Och det vet astronomerna inte ännu.

Kan det ha hänt förut?
Här finns det också två möjligheter. Det kan tänkas att universum utvidgas bara en enda gång. Men om universum fortsätter att utvidga sig i alla evighet så blir frågan hur alltsammans började ännu mer brännande. Antingen har universum alltid funnits till - eller också har det plötsligt blivit till av noll och intet...

Källa: Sofies värld

Läs!

Johanna tipsade mig om denna artikel om kvartslivskrisen, och den var så intressant att jag måste låta tipset gå vidare. Så läs!

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/existentiellt/artikel_933209.svd

Älskade du

"Jag vaknar mitt i morgonen och solen kittlar inuti mina tår som spritter av en glädje som bottnar i kärleken."
- Ur boken "Älskade du" av Barbara Voors

Så vackert uttryckt :)

onsdag 14 november 2007

Tack Astrid

Astrid Lindgren skulle ha fyllt 100 år idag om hon fortfarande hade levt. Vid ett sådant tillfälle kommer man lätt att tänka på vad hon gjort och betytt för mig och många andra. Den uppfattning jag har fått av henne genom hennes böcker, intervjuer, utställningar m.m. är att hon är en otrolig människa, så mycket mer än en sagotant. Bara för att hon har skrivit böcker för barn betyder inte det att det inte kan finnas ett stort djup och viktiga budskap och teman även för vuxna.

För mig har hennes böcker betytt mycket på väldigt många olika sätt. De kan skapa så många olika känslor beroende på vad man behöver just då. Ena gången kan det vara så skönt att få ta del av de svåra funderingarna i livet och då finns böcker som Bröderna Lejonhjärta och Mio min mio exempelvis, andra gånger kan man finna glädje i att läsa en fin kärlekshistoria som Ronja Rövardotter. Att det finns så breda register av karaktärer i historierna gör att man aldrig tröttnar på dessa berättelser, det finns alltid något nytt att upptäcka. Dessutom ger de en bild av det Sverige som mina morföräldrar växte upp i, och historia som kan vara ganska trist blir väldigt levande genom alla dessa böcker.

Samtidigt var Astrid också en person som hade mycket humor och dessa ord, som yttrades i samband med att hon 1997 utsågs till årets svensk i världen, var nog ganska typiska för henne och visar på vilken distans hon hade till sig själv och sin berömmelse:
"Jag tror att ni har glömt en sak, att jag är en gammal människa som är döv och halvblind och nästan helgalen...och den har ni gjort till årets svensk. Vi får akta oss för att sprida ut det."

Astrid har betytt så mycket för människor världen över på olika sätt och förtjänar all uppmärksamhet hon kunnat få. Skulle jag ha fått möjlighet att träffa henne skulle det första jag sa till henne vara tack.