Äntligen vår!

Äntligen var det igår (för första gången i år) så skönt ute att det faktiskt gick att lämna jackan hemma. En sådan dag kan man ju inte låta gå till spillo tänkte jag och begav mig ut på en promenad. Men inte vilken promenad som helst, jag hade nämligen väldigt fint sällskap. Den fyrbenta och kvickfotade Dollar. Vad gick en härlig tur (som Karin skulle säga) och njöt av att våren äntligen behagar visa sina spår även här uppe. Jag börjar bli allt bra sugen på att skaffa en hund.

I kväll blir det Jånny Bråttom. Wiiho!

Eva Cassidy - Time After Time

TT...

...som i tvätta och tentaplugga. PM:et är klart och inlämnat och plötsligt är det ingenting jag måste göra...Eller måste och måste. Jag kanske inte måste men jag borde i alla fall tvätta och jag borde definitivt plugga inför tentan. Har redan tvättat i en timme och jag har tvättid bokad fram till klockan 17. Nu jädrar ska jag bli av med alla kläder som bara ligger och skräpar. Och kanske förstå lite av det jag borde lära mig inför tentan också. Klockren kombination!
Man kan väl inte direkt säga att det kommer att vara en rolig dag i mitt lilla krypin men kanske lärorik och definitivt nödvändig. Dessutom väntar en trevlig belöning ikväll: middag hos Karin. Det var en liten fågel som kvittrade något om att det vankas tacos. Mmm...

Vad är det som händer och sker i Kapernaum????

Ingen aning. Vad som händer och sker i Sundsvall har jag förövrigt inte heller någon större aning om. Men jag vet i alla fall att det som försegår i mitt liv är B-uppsats. Mina känslor till det är kluvna. Ena stunden känns det för svårt, för jobbigt och för tråkigt. Andra stunden, de gånger jag känner att jag lär mig något och faktiskt kommer till någon form av insikt, tycker jag att det är riktigt kul. Jag har ju alltid tyckt om att plugga så länge jag känner att jag lär mig någonting, när jag väl kommer igång är det inga problem att hitta motivation. Men det var ju det här med att komma igång, inte alltid så lätt men det tar sig. Ett litet problem i sammanhanget är dock att vi fick ganska mycket kritik för vår förra idé, oron för hur den här ska mottas gör sig ständigt påmind. Det vore ju väldigt trist att få ett F på en kurs som jag, katten bland hermelinerna, verkar vara den enda som tycker är viktig och delvis intressant.
Hur det går får framtiden utvisa...mitt ständiga mål kvarstår: att bli godkänd.

P.S. Tänker på er varje dag. D.S.

I lost my way

Ännu en dag av saknad och längtan efter mina bästa vänner i livet. Jag har bytt en liten håla mot något som ska föreställa en stad. Längtan har alltid funnits där, att lämna boet och vandra vidare. Att vandra norr ut har lämnat spår i form av ett fruset hjärta. Just nu vill jag bara till den mysig lägenheten med två soffor mitt emot varandra och bara vara med de som alltid får mig må bra. Få känna att livet inte handlar om att ha ett fint yrke eller plugga på en bra utbildning utan att livet handlar om att vara med de man älskar. För mig har det alltid gjort det, även om det inte visat sig i praktiken under den senaste tiden av tårar.

Guldägg och tokfransar

Tänk om jag skulle vara en av dem. En av dem som uppdaterar bloggen regelbundet. Tanken har funnits där många gånger men det övergår mitt förstånd hur de som uppdaterar dagligen har ork och tid. Så jag kapitulerar för livet, det innehåller för mycket roligt för att det ska finnas tid för att uppdatera om allt som händer. Ambitionen liknar därför mer den där ankan vi så många gånger har refererat till. Dags att plocka guldäggen.

Jag inleder med ett bekännande. Mina älskade tokfrallor har rätt, jag är den mest självklara vännerkaraktären och inte den mest smickrande I tisdags insåg jag att det de sett under flera års tid faktiskt är ganska uppenbart. I am Monica. Hur blev det så här? Efter att ha haft besök av två fyrbenta tokfransar, två tvåbenta journaliststudenter med ambitionen att undersöka lokaltidningarnas bevakning ridsporten och världens underbaraste dalmas i drygt åtta timmar i sträck kunde jag inte längre förneka det. Likheterna mellan mig och mrs Geller Bing är uppenbara. Våra pedantgener som flödar fritt, våran förkärlek för att vara "the host" och ständigt vara den son omedvetet håller reda på allt. Trots att det har gått några dagar har jag ännu inte smält chocken...

I onsdags var det dags att lämna Sundsvall för att fira påsk i Gävledaladistriktet. Jag är väldigt trött på att pendla mellan skitnorrland och mina hemtrakter men den här gången var det annorlunda. Denna dag fanns det en bil som skulle ta mig hemåt. Ingen stress för att passa ett tåg, ingen oro över att tåget ska vara försenat så man missar anslutningståget eller blir försenad till något viktigt. Nu var det bara att göra klart det som var tänkt och sedan rulla i väg i den sommardäcksförsedda bilen (i Dalarna är det nämligen riktig vår, med värme. Till skillnad från vad Medelpad erbjuder). Det kändes riktigt bra att rulla ut ur min tillfälliga hemstad och lämna snö och slask bakom sig. Mysig resa, även om jag sov stor del av vägen. Tur att en av oss är pigg.

Skärtorsdag innebar Folkan på kvällen. Så kul att träffa Knosis och Kaktus! :) Hanna stod för förfesten med tyskt singstar (som jag ägde på XP), lite guitarhero och fotovisning med bilder från London. Riktigt roligt. Dessutom regnade det saker från våningen ovanför...ett litet mysterium. Plötsligt när vi stod bredvid det öppna fönstret hör vi en bekant röst..."Det är ju Adam!" - tre Spacebunniesar i kör. Efter lite fin konversation har vi klargjort regnandet och strax efteråt ringer någon på dörren och det visar sig vara en rumpa som står där på andra sidan. Den tillhörde redan nämnda Adam. Efter handskakande kors och tvärs hamnar vi i trapphuset på väg till Folkan med två av favoritfrökens söner som var aningens runda under fötterna. Den ena så pass att han hamnade hos Lotta, inte hon på Bråkmakargatan. Nu kommer vi till grejen, väl framme vid Folkan är det kö. Ja, KÖ! Moa var är du när det roliga händer. Jo på härliga västkusten, som jag alltid är lika avundsjuk på. Disco gånger två innebar två dansgolv med olika DJ:s. Ena rummet var för kidsen och det andra för 35+arna. Men det fungerade inte riktigt så, det blev ett rum där jag inte har en aning om någon dansade och rummet för "de mogna" övertogs av alla 25-arna. Skojsigt värre. Det hade varit helt i ladyns smak. Men vi kör hårt när Johnny Bråttom kommer till stan istället! :D 24 april!
Efter att både ha dansat och observerat dansgolvet var valet av dansgolvets kung och drottning solklar. Fröken FBK och herr uttittad regerade. Som sagt är de nog galna på samma sätt, vilket är en förträfflig kombination. Det är bara att buga och bocka och jag kan malligt erkänna att jag dansat med de båda. Chocken över hur mycket folk det var har ännu inte lagt sig. Vårtokiga är vi allihopa.
GLAD PÅSK!