I lost my way

Ännu en dag av saknad och längtan efter mina bästa vänner i livet. Jag har bytt en liten håla mot något som ska föreställa en stad. Längtan har alltid funnits där, att lämna boet och vandra vidare. Att vandra norr ut har lämnat spår i form av ett fruset hjärta. Just nu vill jag bara till den mysig lägenheten med två soffor mitt emot varandra och bara vara med de som alltid får mig må bra. Få känna att livet inte handlar om att ha ett fint yrke eller plugga på en bra utbildning utan att livet handlar om att vara med de man älskar. För mig har det alltid gjort det, även om det inte visat sig i praktiken under den senaste tiden av tårar.