Stockholm i mitt hjärta

Hemkommen efter några härliga dagar i Stockholm med tokfrallorna. Som vanligt blev det succé. Roliga upptåg, mysiga stunder och trevliga samtal. <3 Vi anlände på måndagkväll, då åkte vi och lämnade bort våra väskor innan vi tog oss till den amerikanska ambassaden för att checka in vad det var för ett ställe. Det såg så maffigt ut som man kan tänka sig. Det var dit H och M skulle dagen efter för att bli visumintervjuade. Efter detta begav vi oss mot Gamla stan och Engelen där vi skulle se Lars Eriksson spela, jag hade inte riktigt bestämt mig för om jag tycker att det är bra eller dåligt men har nu kommit fram till att det är rätt bra. Det var en mysig pub med männsikor i olika åldrar. Det blev en fin stund. Tillslut pratade även H med honom. De båda blev väldigt glada. Kvällen avslutades med Max och senare lite prat innan vi var tvugna att somna.

Nästa dag uppstigning med tuppen för att H och M skulle hinna till ambassaden, där man för övrigt inte får ha med vare sig mobil eller sällskap. Jag lämnades alltså till mitt eget öde mitt vid plattan. Vad ska en flicka göra i sin ensamhet? Jo, gå till Waynes och köpa frukost. Chai latte och grov fralla, jummy jummy! Det blev en lugn stund med tidningsläsande och dagboksskrivande innan jag begav mig mot affärerna. Jag skulle inte göra av med en massa pengar så det blev "bara" ett lila linne, svarta leggings och ett dyrt schampoo som tydligen ska passa mig. Sen blev det en låååång väntan. Drygt fyra timmar efter att de lämnat mig hittade de på mig. Då kurrade det i magen så det blev libanesiskt på kungshallen, det var länge sedan sist och gott som vanligt. Kvällen tillbringades i Kista, där vi var för att se Figaros bröllop där Johannes hade en av rollerna. <3 Äntligen fick jag se honom igen och han var både kanonbra och rolig! Teatern var konstig men väldigt rolig. Riktigt mysigt var det också med picknick framför scenen. Men den bästa teatern improviserade Hanna efteråt. :D

Upp tidigt även denna dag för att följa Mo till tåget. Efter lite funderande slutade det med att Hanna och jag bokade in oss på 11.15bussen. Innan dess hann jag dock med att köpa ett par "vinterconverse", lite tjockare tyg i jeansblått med röd-vitrutigkant upp till. Det har varit riktigt härliga dagar med underbart sommarväder underbara Stockholm. Jag skulle så gärna vilja bo där någongång.

Övrigt: Så kallade kändisar vi sett under dagarna utöver de vi "planerat att se": Richard Herrey, Siroun Forsberg, Johan Palm och en SVT-journalist jag inte kan komma på namnet på.

Glad Midsommar!

Vaknar denna midsommarafton upp i Dalarna och inte som turist utan jag bor här (delar av tiden.) Det hade jag aldrig kunnat tro för ett år sedan. Men vad hjälper det att vakna i midsommarlandskapet Dalarna när regnmolnen fyller himlen och solen lyser med sin frånvaro. Fast å andra sidan handlar inte midsommar för mig bara om sol utan att umgås med människor man tycker om, och den turen har jag haft varje år. Förra året hoppade jag runt i gropen i Leksand med Sophie, året innan det härjade vi runt på campingen i Rättvik och i år blir det att hålla till i Ludvika. Får se vad det kommer att innebära. Ha en glad midsommar och vi kan hoppas att solen skiner senare idag i alla fall, för lite sol vill man ju ha hur mycket man än tycker om sällskapet.

Den berömda Rundan

Äntligen fick jag vara med om den berömda Rundan. Det blev en trevlig promenad där vi fick uppleva det bästa av Hofors. XD

Dags att ge sig av!

Sen blev det lite glasspaus vid anktjorren. Min glass blev två kulor, melon och kiwi. Gott men konstigt nog orkade jag inte allt. Vad har hänt?

Betyget på Rundan blir fyra av fem toasters. Kanonkul!

Att bo i en resväska

Att ha sitt liv på två ställen har många fördelar men en tydlig nackdel. Det är inte speciellt roligt att hela tiden behöva packa i och ur en väska för att kunna ha de saker som behövs i livet på samma plats som jag själv befinner mig på. Ännu en gång har jag tillbringat min tid framför en resväska. Plocka i, försöka pressa ihop, plocka ur något, plocka i något annat, pressa ihop och stänga. Men nu ska jag försöka få till en liten förändring på det här packandet och lämna lite mer kläder på de båda boplatserna, då behöver inte så mycket fraktas varje gång. Något som jag dock inte kan slita mig ifrån är mina kjolar. De får snällt följa med fram och tillbaka eftersom jag inte kan bestämma mig för vilka jag kan tänkas vilja ha under de kommande dagarna. En presentation av ett av dagens I-landsproblem.

Så var det över

Ett år från hemifrån var nu alltså över. Det är svårt att förstå att det var mindre än ett år sedan som jag bestämde mig för att flytta till Sundsvall för att undersöka om mitt framtida drömyrke var journalist. Så mycket har hänt sedan dess, så mycket som jag aldrig hade kunnat tro.

Alldeles innan jag skulle flytta mötte jag en person som har förändrat mitt liv. Han har visat mig hur underbart man kan ha det tillsammans bara man finner någon som ser allt det som ingen annan ser. Jag är tacksam för varje sekund tillsammans. Men detta har också gjort allt mycket mer komplicerat. 35 mil enkelresa är långt när hela kroppen skriker efter att man åtminstone ska få somna i varandras armar. Men nu har de 35 milen blivit 10 och det är väsentlig skillnad.

Detta år har också inneburit att jag har saknar mina bästa vänner mer än det går att förstå. Det har varit många tårar i ensamma stunder men nu är jag mycket närmare. Fast snart försvinner dessa båda personer till andra sidan Atlanten. Men som Karin sagt Man går vidare i livet och hamnar på olika platser i världen men det betyder inte att man inte är lika bra vänner längre. Sådant tar ju inte slut. Som ni vet som kommer jag alltid älska er och jag ser framemot alla maxkula stunder som ligger framför oss.

Något som verkligen förvånat mig detta år var att jag så snabbt fann nära vänner som jag tror kommer att finnas kvar i mitt liv även när mitt Sundsvallsäventyr är över. Måste nog säga att vi har blivit analysernas mästare efter detta år. Många roliga stunder har det varit. Tjejer, jag kommer tillbaka på ett eller annat sätt, var så säkra.

När sommarlovets första dag snart passerat infinner sig ändå en tomhet inom mig. Vad ska jag nu göra med mitt liv? Den eviga frågan. En månad ska jag ge mig själv för att känna efter sen måste hjärtat tala om för mig vad jag, allra längst in, vill eller inte vill. Tills dess ska jag bara njuta av underbara vänners sällskap och att slippa pendla 70 mil i veckan för att få hålla om den jag älskar.

Om jag bara visste

Efter att ha pendlat mellan Sundsvall och GävleDaladistriktet i drygt ett halvår åker jag imorgon norrut igen, kanske för sista gången. Det känns både lite vemodigt och befriande. Pendlande är ingenting jag rekommenderar, och när dessutom det jag åker till är något som jag inte vet om jag brinner för känns det mest tungt. Tvivlen kring framtiden återkommer ständigt och så fort jag har tagit ett beslut börjar tankarna mala i huvudet igen. Undrar hur jag ska komma fram till något och finna ro i det. Men denna gång ska jag bara dit och vända innan jag är tillbaka på södrare breddgrader igen. Tillbaka i hemtrakten kommer det att bli en rolig helg tillsammans med tokfrallorna. En fågel kvittrade i mitt öra att det är FaluKalaset på lördag vilket jag tycker borde bli en av helgens höjdpunkter. Det borde passa perfekt eftersom det är ett prima sätt att uppleva massa skoj, möta människor och lyssna på musik utan att det kostar något. Och som den visa damen brukar säga Gratis är gott.